Pandapod

De två senaste dagarna har vart enormt underbara för mig.
Igår så hade jag och min underbara vän Evelina bestämt att vi skulle äta fika på Café kosmos (som förövrigt gör stan godaste kladdkaka). Efter vi hade inmundigat vår kladdkaka drog vi oss till bengans och kollade på skivor.

När vi var klara och skulle gå så stötte vi på evelinas vän elsa som satt utanför i soffan och drack en Islatte. Slutade med att vi snackade skit där i över 3 timmar. Dessutom så kom min vän carro förbi som skulle köpa skivor med sina vänner, och efter det kom min gammla vän Sujo helt strosandes.

Jag såg en tjej gå förbi och min hjärna sade "vänta lite, känner jag inte igen henne? Jomenvisst, det är ju sujo!" Så jag reste mig upp och skrek tjena fuling! Det var verkligen ett kärt återseende, klantig som jag är hade jag glömt bort att det var hennes födelsedag -,- Men jag grattade henne och vi snackade om att ses snart igen. Vi har nog inte träffats sen feburari vilket är rätt synd då vi var rätt tajta förr. Men torsdagen var en riktigt bra dag!


Och idag, fredag har med vart en bra dag. Med ett leende på läpparna knallade jag mig bort till komvux för att ha min första Biologilektion. Visst lite tråkig lärare men det gick. Under rasten gick jag ut till rastgården och började snacka med en jättetrevlig tjej, skämtade lite smått och snackade skit om läraren. När lektionen var slut så gick vi till hållplatsen tillsammans och pratade och jag fick hennes nummer för att vi skall gå på samma lektion nästa vecka.

Det är nämligen så att vi bokar egna lektioner själv, och har två möjlighter att välja på i veckan vilken som vi vill gå på. Smått förvirrande system, men vi tyckte att det är bäst att man snackar ihop sig några och lär känna varandra istället för man träffar olika personer på lektionerna.

Såsom dagen började så gick jag även hem med ett ännu större leende på läpparna.
Men den stora överaskningen kom när jag öppnade min postbox och där i låg ett brev åt mig! Ett riktigt brev med fimärke!

Nyligen började jag snacka med en tjej på nätet, men som inte är inne så värst mycket. Vi beslutade att vi skulle börja breväxla med varran, det var verkligen hemskt längesedan jag gjorde det. Det känns så enormt mycket mer att få ett riktigt brev på posten än ett kort medelande på msn. Då vet man att någon verkligen har tagit sig tid att skriva istället för vissa meningslösa konversationer som säkeligen alla känner igen.

För att sluta denna dagens inlägg trots att dagen inte är slut, så avslutar jag med ett citat som emilia skrev i brevet som verkligen är tankvärt:

"Innan vi lever är livet inte något, men det tillkommer oss att ge det en mening, och värdet är inget annat än den meningen vi ger det."

/ Pandan