Pandapod

Hade min första fotolektion idag! Jag försov mig till min allra första så jag kom en vecka försent till min första lektion. Hade genomgång om bländares förhållande till skärpedjup (äntligen så får man använda sina kunskaper i tekniskfoto till nått vettigt).

Efter den tråkiga föreläsningen så fick vi gå in i mörkrummet att leka! JAG FÖRLORADE MIN MÖRKERUMSOSKULD! Att vara i ett mörkerum är totalt awesome och jätteroligt! Gjorde avbildningar emot fotopapper för att lära oss hur man gör. Fick fram två okay bilder som jag blev nöjd med.

Well får försöka ladda över bilderna via scannern senare. Funderade kanske att man borde borde starta nån typ av fototräff några gånger i månaden med folk som vill lära sig fota mer, och dessutom har jag ju studio och blixtar och all sån skit typ. Hmm, fast får nog planera det lite mer.

Söndag var ingen bra dag alls...

Anna, jessics vän, random och jag.



Lördags var jättebra kväll. Mycket bättre än förra gången då jag var på TTV. Träffade enormt många trevliga och bra människor. Vet inte riktigt hur jag skall sammanfatta kvällen. Men trevligt var det, särskillt med anna!

Jaja, jag vet att jag suger på att blogga men nåväl!
Min senaste vecka har inte vart så givande. I söndags så bråkade jag med min bästa vän i sthlm, men i tisdags så snackade vi ut och allt löste sig. Ja, jag skall skriva mer om det där lite senare. Men just nu är jag pepp på lördag!

Skall ha förfest hos mig innan jag, Anna, Eva-sama och lite annat folk drar till Tip The Velvet som är en riktigt cool busqulesklubb i vasastan. Dessutom skall jag träffa min kära Commander Magnus och få tillbaka mitt vapen och lite annan utrustning han har fixat. Har saknat min pistol (borde faktiskt döpa den, förslag anyone?).

Imorrn skall jag till skolan, träffa gabriella som är den enda jag känner där, och efter det antagligen shoppa på stan med anna. Måste köpa mer minne, ny skärm och lite annan skit. Blekte håret idag så jag är fullständigt gul i skallen, måste bomba mitt hår med silvershampo. Känner mig även duktig som postade brev till F-kassan och till en vän i skåne jag har börjat breväxla med.

Planerade även in en fotografering med yaz (en av mina favoritblder på henne, och dessutom Ryan Garrison som har fotat henne) idag som jag skall ha i slutet av september. Hon är en underbar vän och modell! Hon får mig alltid glad och är så smart. Snackade skit och massa annat idag och dessutom skickade hon en ny låt till mig som skall komma ut snart. Men den får ni inte höra. Yaz spelade förr i bandet Ashbury Heights men ville göra eget och startade ett nytt band. Visst, de är lite sega på att uppdatera sin myspace men här har ni länken.


Men jag vill återgå till det jag började tala om, bråket med min bästa vän i sthlm. Varken jag eller hon mådde så bra i söndags antagligen av vanlig söndagsångest (som inte heller gjorde läget bättre). Jag märkte direkt att hon inte var som hon brukar vara. Hon skrev massa saker som att hon inte litade på mig vilket sårade mig något enormt, och undrade om det vi hade sagt om att vi älskade varandra (som vänner) och att jag var en av hennes närmaste vänner inte spelade nån roll längre.

""Men jag kan ändå inte lita på dig helt, fortfarande. Tiden läker inte alla sår." Sade hon, sådarna små meningar kan såra något enormt, små ord kan såra mer än man tror. Särskillt när man tror mer om den personen än vad den egentligen gör tillbaka. Jag älskar emi enormt mycket som vän, hon är en av mina närmaste, men jag vet inte längre om hon älskar mig. Ikväll verkar det som mina farvågor har rätt." Ja, det första var ett citat av henne och resten var det jag skrev i söndagskväll i förtvivlan.

Men efter att snackat ordentligt ut i tisdags så är allt bra mellan oss. Det är jag oerhört lättad över, då den ångesten låg som en stor tyngd över mig och oroade mig konstant. Men jag är glad att allt är över. Min bästa vän sade en gång att "Nära vänner är personer som kan förlåta en för det man har gjort.", att kunna förstå och respektera vad man säger betyder väldigt mycket, det har jag sett i många relationer som inte fungerar bra att just detta är största problemet att de inte vågar bara sitta ned och prata samt lyssna på den andra i lugn och ro.

Men just nu är jag verkligen pepp för helgen, ser så mycket fram emot den och hoppas den blir bra trots min skadade fot.

De två senaste dagarna har vart enormt underbara för mig.
Igår så hade jag och min underbara vän Evelina bestämt att vi skulle äta fika på Café kosmos (som förövrigt gör stan godaste kladdkaka). Efter vi hade inmundigat vår kladdkaka drog vi oss till bengans och kollade på skivor.

När vi var klara och skulle gå så stötte vi på evelinas vän elsa som satt utanför i soffan och drack en Islatte. Slutade med att vi snackade skit där i över 3 timmar. Dessutom så kom min vän carro förbi som skulle köpa skivor med sina vänner, och efter det kom min gammla vän Sujo helt strosandes.

Jag såg en tjej gå förbi och min hjärna sade "vänta lite, känner jag inte igen henne? Jomenvisst, det är ju sujo!" Så jag reste mig upp och skrek tjena fuling! Det var verkligen ett kärt återseende, klantig som jag är hade jag glömt bort att det var hennes födelsedag -,- Men jag grattade henne och vi snackade om att ses snart igen. Vi har nog inte träffats sen feburari vilket är rätt synd då vi var rätt tajta förr. Men torsdagen var en riktigt bra dag!


Och idag, fredag har med vart en bra dag. Med ett leende på läpparna knallade jag mig bort till komvux för att ha min första Biologilektion. Visst lite tråkig lärare men det gick. Under rasten gick jag ut till rastgården och började snacka med en jättetrevlig tjej, skämtade lite smått och snackade skit om läraren. När lektionen var slut så gick vi till hållplatsen tillsammans och pratade och jag fick hennes nummer för att vi skall gå på samma lektion nästa vecka.

Det är nämligen så att vi bokar egna lektioner själv, och har två möjlighter att välja på i veckan vilken som vi vill gå på. Smått förvirrande system, men vi tyckte att det är bäst att man snackar ihop sig några och lär känna varandra istället för man träffar olika personer på lektionerna.

Såsom dagen började så gick jag även hem med ett ännu större leende på läpparna.
Men den stora överaskningen kom när jag öppnade min postbox och där i låg ett brev åt mig! Ett riktigt brev med fimärke!

Nyligen började jag snacka med en tjej på nätet, men som inte är inne så värst mycket. Vi beslutade att vi skulle börja breväxla med varran, det var verkligen hemskt längesedan jag gjorde det. Det känns så enormt mycket mer att få ett riktigt brev på posten än ett kort medelande på msn. Då vet man att någon verkligen har tagit sig tid att skriva istället för vissa meningslösa konversationer som säkeligen alla känner igen.

För att sluta denna dagens inlägg trots att dagen inte är slut, så avslutar jag med ett citat som emilia skrev i brevet som verkligen är tankvärt:

"Innan vi lever är livet inte något, men det tillkommer oss att ge det en mening, och värdet är inget annat än den meningen vi ger det."

/ Pandan

Wohoe!
Jag har gjort en ny header, som passar sidan bättre. Tänkte att varje månad så byter jag tema, eller kanske varje vecka. Beroende på hur mycket jag fotograferar...

Det nuvarande temat är tre bilder jag har fotograferat på Mr Bunnie, eller Anna som hon egentligen heter. Hon gör sig otroligt bra på bild! Well, det kommer ett längre inlägg snart!

Jag ogillar att bli opererad, man får samma välbekanta minnsebilder varje gång. Som ni säkert vet så bröt jag armen för 3 veckor sedan och opererads därefter. Dagens inlägg kommer börja med en liten snubbling och sluta med en död duva. Ja, det låter inte sansat men det är fullkomligt normalt.

 Som sagt, jag hade vart på "millitärövning" med gänget och efter en underbar dag i skogen så skulle vi dra till pizzerian i rävelanda. När jag går ned för backen snubblar jag, knäcker till armen och känner det välbekanta ilandet genom min vänstra underarm och avdomnaden som kommer där efter. Men jag orkar inte bry mig om det utan grabbarna lindar runt ett bandage och vi drar och käkar pizza. Där efter bestämmer vi oss att jag skall tillakuten och röngta.

Kort sagt, så drar vi till akuten och rusar in i full millitärutrustning, några ögonbryn höjs förvånat när vi stampar in. För att göra en lång tråkig historia kort så slutar det att jag sitter på akuten på 3 olika dagar och sammanlagt över 26 timmar. Blev enormt förvånad när läkaren kommer in efter röngten på accessakuten och säger att det inte ser bra ut och jag borde opereras.

Drar till mölndals akut (och ett enormt tack till nina som var där och stöttade mig där en av dagarna när jag behövde det som mest) och lämmnar remissen och får en tid på fredagen för att opereras. *

Spolar tiden från onsdag till fredag, den stora Operationsdagen*

Efter att ha duschat flera gånger med bakteriedödande tvål så får man ta på sig sådandär underbar sjukhuskjorta som det står alingsås tvätteri på och hoppa i en säng samtidigt man får kanyler i armen för dropp, blodprov samt smått lugnande medel vilket gör hela verkligheten blir enormt komisk och surrialistiskt.

Undertiden man ligger halvborta i sängen så rullas man i operationsrummet, och helvilt börjar jag diskutera med läkarna och sköterskorna om mina tidigare operationer och det narkosmedlet som michel jackson dog utav eftersom jag skulle få samma perparat insprutat i min arm.

Plötsligt sätts en pulsmätare på mitt finger och i den diffusa snurriga bakgrunden gör jag ett *pip pip pip* som anger min puls, syrehalt och blodtryck.
Jag känner hur det svider till i min arm där jag har droppet och vrider mitt förvirrade huvud, försöker fästa blicken om vad som händer och ser en grön figur som jag tolkar som en förvuxen smurf som sprutar in ett vitt ämmne i min arm.

Allting blir mer och mer otydligt och ser plötsligt två figurer ställa sig bredvid opererationsbordet som jag ligger på och en stor mask kommer över mitt ansikte. Jag hör en avlägsen röst likt någon som står i en avlång tunnel fråga den andra personen
- Hur är narkosen?
- Den är nästan klar, syrevärdet är bra och hans puls är på 70.
En av de gröna smurfarna vrider sitt huvud nedåt, tittandes på mig och frågar
- Du, känner du av någonting?
- Små blåa prickar börjar uppenbara sig och din mössa ser ut som en svamp svarar jag otydligt genom masken.
- Inte svarta prickar?
- Nej blåa, massor av dem, likt eldflugor en sensommar afton.
 De två personerna tittar förvånat på varandra och tittar på instrumenten för att se om de hittar nått fel.
- Aha! Vänta, det är stopp i slangen för propolet. Jag skall bara fixa det säger tvåan.
- Jaha svarar den första, det förklarar de blåa prickarn.
- Nu blev det svart svarade jag helt plötsligt med ett glädje på läpparna
- Jaha, ett litet glapp bara. Stax så sommar du, säger den andra.
Allt börjar svartna mer och mer, och det sista jag utbrister är - Adjö och tack så mycket på förhand och för fisken. Blubb!

Ofattbart att det sista jag tänkte på var liftarens guide till galaxen då min dröm därefter var enormt likt denna boken. Jag drömde att jag var fast på en planet där små sega varelser som var gasbaserade livsformer som hade lärt sig att utnyttja den minsta värme som fanns, och när vi kom dit, då jävlar!

De liknade små sega istappar och byggde snabbt upp isberg runt oss som det tog timmar att hacka igenom. Denna idén var finanserad av en suicadel hiss som antog att vi skulle komma tilbaka innan det blev lågkonjuktur, vilket det blev ändå katastofalt nog då hela ekonomin byggde på pantburkar.

Den blåa ljusen mörknar och blir alltmer svart. Jag hör ett välbekant pipande ute i mörkret som ökar allt i hastighet.  En kittling i bakhuvudet märks när den sista gasen pyser ut ur kroppen och i halsen känns mörbultad efter deppthroth intuberingen.

Jag är totalt förvirrad och borta samt undrar vart fan jag är, och märker av att jag är på uppvakningen. Förvirrande tittar jag omkring mig för att försöka känna igen mig. Men allting är olikt som när jag sommnade samt jag har ett stort vitt gips på min arm.

 En sköterska kommer fram till mig och frågar om jag mår bra då hon märkte att jag hade vaknat och min allt högre hjärtfrekvens. Mitt svar blev följande: Ja för fan! Det känns toppen, men kan man få lite vatten tack? Jag tar tacksamt emot muggen med vattnet och lägger mig nöjd på huvudet och sommnar igen.

Denna operation var den smärtfriaste jag någonsin har vart med om, och det är rätt skönt. Men jag tror att historian om den döda duvan kommer en annan dag.

/ Pandan

Detta är första gången jag bloggar. Jag som man tänkte slå ett slag för manliga fotobloggar där seriösa fotografer skriver.  Jag kommer skriva väldigt mycket om foto som sagt, och tänker lära er att fotografera. Jag är mer oldschool fotograf och ogillar att redigera mina bilder. Jag kommer även diskutera mina personliga åsikter om folk som redigerar, folk som snor bilder och mycket annat. Överaskning kommer att hända enormt ofta.

Dagens första inlägg kommer handla om upphovsrättslagen. Jag är med i piratpartiet, det är inget jag döljer, och samtidigt är det smått ironisk att jag är fotograf och vill ha upphovsrätt för mina bilder. MEN jag delar inte alla synpunkter som piraterna har. Det har visat sig att en viss kille som anger sig att vara en bra fotograf och alla bilder och idér är hans egna, men så varde ikke fallet.

Han har rent av stuligt stockbilder, bilder som han kopierat rakt av samt idér utan att skriva till de som ägde bilderna som de rättsligen har. Det värsta är att han verkar ha stulit bilder rakt från deviantART och lagt till på fotosidan, emocore, facebook, bildagboken, samt sin blogg etc och skrivigt att hans idér är hans egna. Dessutom skriver han på sin press på sin bildagbok följande: " Du får inte låna en bild av mig utan min tillåtelse. Fråga innan!" vilket är smått ironiskt.

Men det riktiga illa är att han säljer bilder på sin blogg i pappersformat, vilket är allvarligt. Jag vill säga at han plagierar för hans bilder är enormt lika "originalen". Lagen säger att om man använder en del av en annans verk så måste man skriva med den personen. Samt om man manipulerar en annans bild så är det fortfarnade originalförfattaren som äger uppehovsrätten. Förutsatt att man kan känna igen bilden.

Jag är glad att jag inte manipulerar bilder så mycket så jag behöver stjäla andras verk.

Jag tackar för i afton, och skall utveckla mitt språk mer tills nästa inlägg.
Kommentera gärna
/ Pandan