Pandapod

Jaja, jag vet att jag suger på att blogga men nåväl!
Min senaste vecka har inte vart så givande. I söndags så bråkade jag med min bästa vän i sthlm, men i tisdags så snackade vi ut och allt löste sig. Ja, jag skall skriva mer om det där lite senare. Men just nu är jag pepp på lördag!

Skall ha förfest hos mig innan jag, Anna, Eva-sama och lite annat folk drar till Tip The Velvet som är en riktigt cool busqulesklubb i vasastan. Dessutom skall jag träffa min kära Commander Magnus och få tillbaka mitt vapen och lite annan utrustning han har fixat. Har saknat min pistol (borde faktiskt döpa den, förslag anyone?).

Imorrn skall jag till skolan, träffa gabriella som är den enda jag känner där, och efter det antagligen shoppa på stan med anna. Måste köpa mer minne, ny skärm och lite annan skit. Blekte håret idag så jag är fullständigt gul i skallen, måste bomba mitt hår med silvershampo. Känner mig även duktig som postade brev till F-kassan och till en vän i skåne jag har börjat breväxla med.

Planerade även in en fotografering med yaz (en av mina favoritblder på henne, och dessutom Ryan Garrison som har fotat henne) idag som jag skall ha i slutet av september. Hon är en underbar vän och modell! Hon får mig alltid glad och är så smart. Snackade skit och massa annat idag och dessutom skickade hon en ny låt till mig som skall komma ut snart. Men den får ni inte höra. Yaz spelade förr i bandet Ashbury Heights men ville göra eget och startade ett nytt band. Visst, de är lite sega på att uppdatera sin myspace men här har ni länken.


Men jag vill återgå till det jag började tala om, bråket med min bästa vän i sthlm. Varken jag eller hon mådde så bra i söndags antagligen av vanlig söndagsångest (som inte heller gjorde läget bättre). Jag märkte direkt att hon inte var som hon brukar vara. Hon skrev massa saker som att hon inte litade på mig vilket sårade mig något enormt, och undrade om det vi hade sagt om att vi älskade varandra (som vänner) och att jag var en av hennes närmaste vänner inte spelade nån roll längre.

""Men jag kan ändå inte lita på dig helt, fortfarande. Tiden läker inte alla sår." Sade hon, sådarna små meningar kan såra något enormt, små ord kan såra mer än man tror. Särskillt när man tror mer om den personen än vad den egentligen gör tillbaka. Jag älskar emi enormt mycket som vän, hon är en av mina närmaste, men jag vet inte längre om hon älskar mig. Ikväll verkar det som mina farvågor har rätt." Ja, det första var ett citat av henne och resten var det jag skrev i söndagskväll i förtvivlan.

Men efter att snackat ordentligt ut i tisdags så är allt bra mellan oss. Det är jag oerhört lättad över, då den ångesten låg som en stor tyngd över mig och oroade mig konstant. Men jag är glad att allt är över. Min bästa vän sade en gång att "Nära vänner är personer som kan förlåta en för det man har gjort.", att kunna förstå och respektera vad man säger betyder väldigt mycket, det har jag sett i många relationer som inte fungerar bra att just detta är största problemet att de inte vågar bara sitta ned och prata samt lyssna på den andra i lugn och ro.

Men just nu är jag verkligen pepp för helgen, ser så mycket fram emot den och hoppas den blir bra trots min skadade fot.